Bilden nedan föreställer Brahehus som ligger underbart belägen ovanför Vätterns strand.

Kort om Brahehus (från Wiki):

Brahehus är en ruin utmed E4:ans motorväg Vätterleden, tre kilometer norr om Gränna. Ruinen ligger i Gränna socken i Jönköpings kommun i Småland.

Per Brahe d.y. lät påbörja bygget av Brahehus 1637 och arbetet blev inte klart förrän i mitten av 1650-talet. Byggarbetet försvårades av att byggmaterialet som mest bestod av sten, måste forslas uppför det branta berget. Ursprungligen var Brahehus tänkt som ett änkesäte åt Brahes maka Kristina Katarina Stenbock, men eftersom hon avled 1650 användes byggnaden istället för inkvartering av Brahes gäster.

När byggnaden stod färdig bestod den av en hög huvudbyggnad vid klippranden ner mot Vättern och två fyrkantiga hörntorn. Från Brahehus hade man då och har än idag, en milsvid utsikt över Vättern, Visingsö och Gränna.

Efter Per Brahes död 1680 tömdes Brahehus på inredning och strax därefter drogs grevskapet in till Kronan under Karl XI:s reduktion. På hösten 1708 utbröt en brand i grannbyn Uppgränna och elden spred sig även till Brahehus som brann ned till grunden.

Brahehus ligger på 270 meters höjd över havet, 180 meter över Vättern, vilket är en av Sveriges största höjdskillnader mot en större sjö eller ett hav med utsikt över detsamma. Sveriges högst belägna motorväg är E4 söder om Brahehus.

Grövelsjön bjuder på äkta vildmark och denna del av landet tål att betraktas under samtliga fyra årstider. Ber du mig välja ut bästa tidpunkten för ett besök måste jag ändå säga i slutet av augusti eller i början på september. Då bjuder Grövelsjöfjällen på en otrolig färgprakt och jag kan varmt rekommendera vandringen runt sjön.

Bilden återfinns i Galleri Ett

Dessa rätt värdelösa objektiv har tvingat mig att göra upp med mina perfektionistiska demoner en gång för alla vilket har varit befriande.

Min absoluta favoritkombination är Lensbaby Composer med Single Glass Optic. Composern är lättarbetad och Single Glass ger lagom mycket ”skitighet” i bilden.

Våga prova lite skräpoptik! Det kan rent av göra dig till en bättre fotograf under resans gång.

Bilden återfinns i Galleri Ett

Allt sedan dess har jag ägt en kamera och även om jag började fota mer intensivt så sent som våren 2004 har fotografi alltid varit ett av mina intresseområden. Jag är inte skolad fotograf men jag har haft förmånen att lära känna ett par riktigt duktiga fotografer som under senare tid varit utmärkta bollplank.

Försöker jag nu säga att jag kan fotografi och anser mig vara fullärd? Nej, absolut inte. Anser man sig fullärd är man slut och detta oavsett vilket område man verkar inom. Däremot anser jag mig veta hur man bygger upp en tekniskt riktig bildkomposition och således också hur man bryter mot fotografins gyllene regler.

Bilden nedan har många fel vad gäller klassisk bildkomposition och oavsett i vilket forum jag visar den delar den upp betraktarna i två läger.

Dels de som bara ser avsaknad av gyllene snittet, felaktig avvägning av horisontlinjen och annat som nästan kan ta livet av den rättrogne bildbetraktaren.

Den andra gruppen ser en härligt uppfriskande och smått provokativ bild och någon gjorde till och med en liknelse med Dalis sätt att måla.

Det fina i kråksången är att jag faktiskt inte bryr mig speciellt mycket om varken det ena eller det andra. Är jag nöjd räcker det för mig. Så slutsatsen i detta inlägg får bli följande; lär dig de fotografiska spelreglerna och bryt sedan mot dessa när det känns rätt att göra så. Ditt straff för överträdelse kan aldrig bli fängelse eller böter utan i värsta fall några syrliga kommentarer från de konservativa och det går att leva med.

Bilden återfinns i Galleri Ett

Det kan under en tid vara bra att ta del av och lära sig hur andra gör i spåret men när man har blivit varm i kläderna bör man nog ändå hitta sitt eget spår. Jag tror att det ger mer i långa loppet.

Bilden återfinns i Galleri Två

Lite småsur var den och kanske ville den leva upp till begreppet surjämte även om den då var lite fel ute.

Det påstås att uttrycket Surjämte myntades när de jämtländska forbönderna åkte med bland annat ripor, kött och annat säljbart, klädda i sina grova vadmalskläder. Ju längre färden gick över berg och dal, ju mer medfarna och blöta blev deras kläder av snön. Och då var det ju naturligt att det hette att surjämtarna kom. Uttrycket har alltså inget att göra med jämtarnas lynne, för sura är de inte.

Jag består av surjämteblod, min far kommer från Brunflo och jag har släkt kvar i dessa trakter. Ofta har jag hört honom berätta om när han vid sju års ålder jobbade i skogen med sin morfar. Det mest ansträngande min son gjorde vid sju års ålder var att byta spel i sitt Nintendo. Tiderna förändras och kanske är det inte alltid av godo.

Bilden återfinns i Galleri Två

Bilden återfinns i Galleri Ett

Det struntar jag dock fullständigt i för vore det just en bildskön plats skulle jag knappast återvända hit så ofta som jag gör. Jag älskar den karga miljön med de slitna byggnaderna och för var gång jag återkommer finner jag nya scener att föreviga med min kamera.

Bilden återfinns i Galleri Ett

Tack för att du tog dig tid / Tomas

Det är vad jag längtar efter…

Bilden återfinns i Galleri Tre

Nåja, om du läser detta betyder det att du har hittat mitt hörn av nätet vilket jag är glad för. Jag kan inte säga med vilken intensitet jag kommer uppdatera denna sida men min kamera har jag ständigt med mig vilket borde kunna generera någon ny bild från gång till annan.

Bilden är tagen vid Billuddens naturreservat i norra Uppland. Någon har ätit och någon har ätits, naturen har sin stilla gång med andra ord.

Denna bild återfinns i Galleri Ett

Tack för att du tog dig tid / Tomas